Ännu ett år har Martin glömt bort att det är morsdag, kanske jag är jättelarvig men jag blir ledsen och besviken.
Jag minns min första morsdag, jag låg och väntade på frukost på sängen men ingen kom Martin hade glömt den. Min första morsdag, ett kommersiellt jippo men som ändå står för så mycket känslor.
Jag minns själv hur vi smög med blommor och frukost på sängen till mamma, kan inte jag få det en dag per år?
Jag vet att jag är larvig men jag är ändå ledsen.
söndag 30 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
JA du jag kan känna igen mig i det du skriver, men nu har töserna blivit så stora så de fixar fika på säng och presenter själva. Lite halv tråkigt att inte pappsen kan hänga på samma stuk.
SvaraRaderaHan har själv aldrig varit intresserad och fira morsdag.
Men för barnens skull kunde han väll fixa det, omöjligt att missa denna dag då det annonseras överallt. Märkligt...fixar ju och donar till farsdag.
Ha en bra måndag!!
Kram Olelsi / Nettan i Hälsingland.